söndag 23 augusti 2015

Skillnader

Veckan har varit tung, därav tystnaden här. Och nej, jag är inte sjuk. Mentalt trött bara.

Som de flesta vet så jobbar jag heltid. Eller mer än heltid. Det blir jag inte trött av, men vissa uppgifter som kommer med rollen är ibland något jag helst skulle vilja slippa. Uppsägningar.

Har jämfört mycket med hur det sker i Sverige och hur det går till här och det är en stor, stor skillnad för dem som inte vet eller känner till det. I Sverige blir du "förvarnad" om att "saker och ting" inte ligger rätt till. Det är varsel, förhandlingar och till slut uppsägningar. Och då med ett par månaders uppsägningstid. Du har tid att smälta det hela. Förbereda dig på det värsta. Här existerar inte detta. I alla fall inte på de flesta företag. PANG och du blir ledsagad ut. Bara så där.

Att dyka upp oannonserat, be den anställde komma in i ett rum där personalchefen och fabrikschefen redan sitter tillsammans med mig. Ingen skön känsla precis. Försöka få ögonkontakt och prata lugnt och beskriva situationen och avsluta med "uppsägningsfrasen". Det knyter sig i magen, men det är inget som syns på utsidan. Den uppsagda går in i chocktillstånd. Fattar inget. Fast ändå.

Efter en stund följs den uppsagda till sin arbetsplats, som vill logga in en sista gång, men förbjuds. Samlar ihop alla privata tillhörigheter och leds ut ur byggnaden. Alla ser. Alla förstår. Ingen säger något. Ingen avskedsblomma eller avskedsfika. Bara en låda som bärs under armen.

Efteråt satt jag på rummet och mina ögon fylldes med tårar.


7 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Usch ja, det är så hemskt. Min aupairmamma jobbar inom HR och uppsägningar ingår i hennes ansvar. Hon hatar det och mår dåligt över det och särskilt när hon vet något om personens privata (ekonomiska) situation som är beroende av jobbet.

Desiree sa...

Usch det där förstår jag måste vara urjobbigt. Jättesvårt och något man troligtvis och kanske på sätt och vis förhoppningsvis inte vänjer sig vid. Den chocken som den som sägs upp måste få alltså. När vi jobbade på UAB i Alabama var vid med om en i vår grupp som fick gå på studs så där. Det var hemskt att bara se på hur hon packade ihop sina saker i en kartong och fick gå med en gång. Men jag hörde nyligen om en bekant som fick gå på momangen i Sverige men då gick han förvisso fortfarande på provanställning och då kan man kickas ut med omdelbar verkan.

Kram till dig hoppas att du får en bättre och lättare arbetsvecka nästa vecka.

eastcoastmom sa...

Usch ja, hemskt!

Annika sa...

Jag vet. Så vidrigt hemskt för den drabbade.
Ryser.
Sänder också en kram och hoppas att denna vecka ska blir bättre.

Channal sa...

Åh FY F-N säger jag på ren svenska!! Förstår din känsla... vilken hemsk uppgift! Skulle inte klara av att göra det. Konstigt att inte amerikanerna är mer fackligt aktiva och kämpar för sina rättigheter som tre månaders uppsägningstid. Blir galen och RÖD när jag läser om sådana här system.

STYRKEKRAM till dig fina! Anna

Marre sa...

Men fy då, vad obehagligt. Kram till dig, Taina.

Malin sa...

De är ju så tufft på arbetsmarknaden, man har ju ingen säkerhet och att liksom leva med sådan stress. Maken fick gå från ett sånt kontrakt en gång, samma dag. Som tur var hade han fortfarande en anställning. Samma sak för några år sedan då han hade 48 tim på sig att gå ned i lön USD 25.000(!) eller gå. Dessutom är ju de flesta beroende av sjukförsäkringen de har tillgång till endast genom jobbet...
Förstår hur det knyter sig i magen för dig. KRAM