Det brinner!

Naturen fullkomligt brinner och sprakar i de vackraste färgerna någonsin. Kan inte se mig mätt på naturen just nu. New England måste vara det vackraste som finns den här årstiden. Tappar nästan andan. Och det är ju inte bra för då är ju risken att jag ramlar omkull, slår i huvudet och jadajada, ni vet resten. Så jag försöker andas och trycka till mot bröstbenet så att lungorna ska fatta att jag inte är på väg att dö!

Idag söndag, ska jag försöka vara ute så mycket som möjligt. Hade jag tänkt mig, men så blev jag påmind om några ärenden. Jonas ska skjutsas till flygplatsen. Han ska vara borta i två veckor. Fatta! Två veckor. Här blir det finsk husmanskost med andra ord. Jonas har ett annat namn på min matlagning, men det tänker jag inte avslöja här och nu. Liisa gillar den i alla fall. Ha!

Efter flygplatsen vill Liisa att vi åker till Halloween Spirit affären för hon behöver en "katana". Go figure ni alla Ninja Turtles! Så länge hon vet vad det är så är det bra. Att begära en annan att förklara vad det är, ja då kan det bli vad som helst. En kastrull, typ.

Därefter är det Skype dags. Och sedan har väl solen gått och lagt sig. Pannlampan hjälper nog inte speciellt mycket att ta fram de brinnande färgerna. Får väl titta på mina foton då.

Har inte fixat bilden alls! Så här ser det ut just nu!!!

Det är ett nöje att gå ut och hämta tidningen på morgnarna. Detta är vår uppfart eller driveway. Björken älskar jag. Sådana har vi inte så många av här.

Nä men vad fan? Någon som legat lite väl länge på bänken vår.

Neighborhood.

Ett nöje att springa längs gatorna i vårt område.

Vårt lilla hus.

Någon som vill upp?

Nu blir det en kopp kaffe, klippa lite kuponger och sedan swish iväg på en löptur!

Paradise Hills Vineyard & Winery

En vanlig söndag och en underbar höstdag drar vi söderut från Simpan. Vad hittar vi om inte ett helt underbart ställe, en vingård. Mitt i ingenstans, liksom. Paradise Hills. Och det var verkligen som ett paradis. Inget överdrivet. Bara smakfullt. Sofistikerat. Om man nu kan säga det om en vingård. Det var prydligt. Det var välordnat och hög mysfaktor. Personalen. Den var helt enkelt superb! Kändes som om vi var hemma hos någon och de ägnade all sin tid åt oss även om de hade flera gäster. Jag är övertygad om att alla kände likadant.

Jonas och jag provade olika viner. Och vissa var så goda så vi var helt enkelt tvungna att köpa med oss några flaskor hem. Att dessutom få höra ägarnas entusiasm och deras bakgrund gör ju inte saken sämre. Kvinnan italienska och mannen chilenare. Snacka om två världar som möts och ska få fram det perfekta vinet.

Den glada ägarinnan! 

Vad månne det vara i påsarna?

Så alla ni miljontals läsare, ta en tripp till Pradise Hills i Wallingford, CT! Och om ni nu tänker åka, så bjud in mig så kommer jag på störten och smakar av vinet!

Utför

Snart är det visst dags. Att åka utför. På skidor. Och vi är förberedda med säsongskort och allt! Japp, även lilla jag har ett säsongskort. Hur det gick till vet jag inte. Var väl en liten hjärnblödning igen. I våras när vi åkte skidor så tyckte jag att jag hade blivit riktigt bra på det. Kom ju ner utan att slå ihjäl mig och sa till allt och alla att jag skulle minsann köpa säsongskort till nästa säsong! Kaxig var bara förnamnet. Men nu. Nu när vi åkte till Butternut för att skaffa korten så var jag inte den som slängde mig på backen och slickade och omfamnade den. Den liksom bara fanns där. Med gräs då rå. Liisa tyckte det var så häftigt. Speciellt när vi kunde åka i liften och spana in alla backarna. Det pirrade liksom inte hos mig.

Inne i skidbutiken såldes det senaste vad gäller skidmodet. Vad det nu skulle vara bra för. Det går alldeles utmärkt med en gammal hjälm, som påminner en om finska vinterkriget. Kinderna liksom trycks ihop och botox kan man glömma då läpparna putar ut av sig själv pga trycket. Byxorna är lite säckiga och jackan är köpt på barnavdelningen. Åt mig alltså. Men så är jag inte 2 meter lång heller eller väger 200 kg. Mönstret hade ju kunnat vara annorlunda dock.

Liisa är i alla fall redo. Hon skulle kunna åka nu. Jonas med. Men så är de födda med skidor på också.

Fint var det i Butternut när vi var där. Innan snön.

Liften och ingen kö att snacka om.

Inga skidor?

En kuf med metalldetektor. Hoppas väl på att alla som sitter i liften ska tappa "något"?

Tomt var det här.

Annars är allt bara bra. 

Spöktider

Japp, nu spökas det för fullt i detta land. Halloween närmar sig med stormsteg och spöken och ruggugglor får, eller ska, titta fram. Fester avlöser varandra och pumpor plockas. Och slängs, så som på ett av universitetsområden där årets "Pumpkin festival" urartade totalt.

Själva var vi bjudna till våra vänner, familjen H där en sk "Haunted Hayride" var höjdpunkten. I alla fall för barnen. Jag har har ju varit med några gånger men nog fan blir jag lika skrämd varenda gång det dyker upp en zombie bakom mig! Jag VET ju att de kommer att dyka upp under färden och ändå sitter jag där och hoppar till och nästintill pinkar på mig. Höet jag satt på var blött. Skyller på regnet...

Härliga (och jobbiga) ungar!

Flamig Farm

Är det fest så är det och då gäller det vara uppklädd!

Ett lass som är på väg på en spökrunda i skogen. Kan meddela att det här leendet höll inte i sig länge...

Här förklaras alla regler innan färden. Gör inte det, och inte det och inte det...typ.

Pinjada med en friskus som höll i pumpan medan barnen viftade hejvilt med slagträet.

Sockerstinna ungar

 Det är två veckor kvar till Halloween och på tomten börjar skelett, gravstenar och annat creepy dyka upp. Till och med händer som sticker upp ur jorden. Och jag har inte grävt ner grannen!

Höst och trött

Inte för att det rimmar. Höst och trött. Men så är läget just nu. Det är höst och jag är trött. Så in-i-bombens-trött. Har haft kundrevision i 8 dagar inklusive en resa till en av våra leverantörer i Indiana. Fick en helg hemma i alla fall och imorgon bär det av igen. Nu till Ohio. Tillbaka sent på torsdag. Skulle ha varit ok om jag inte hade haft den här tuffa revisionen. Det är bara att bita ihop.

Helgen har bjudit på regn och sol. Regn under fotbollsmatchen i lördags och sol idag. Visst ja, vi hann med att fira Darlene som fyllde år också.

Vad gäller Liisas teater i höst så bidde det inget. Tyvärr. Tar det en annan gång. Hon är ganska ledsen just nu, men det går fler tåg. Tuut-tuut.

Vår fina vän Darlene fyllde år, hip hurra!

Jonas demonstrera hur man får en axel ur led. Japp, det hände på ett av crossfit- passen. 5.25 på MORGONEN!

Det dekoreras med pumpor och fågelskrämmor!

Dino spanar in läget.

Nä gött fölk, nu får ni hadet så bra!