Påsken

Som många redan vet så firas ju inte riktigt påsken på samma sätt här som i Svedala/Finnelandet. Och mig veterligen fanns det väl bara en Jesus. Eller? Till påsk pyntar vi och vad det har med Jesus uppståndelse att göra vet jag inte riktigt. Ni vet det där med kycklingar och fjädrar och ägg.

I alla fall så finns det påskpynt här med, men långt ifrån alla pyntar till påsk. De flesta har dock de där små löjliga plastäggen. Allt annat är stort här, men det där med ägg, det har amrisarna inte riktigt fått till än. De är små, plastiga och allmänt fåniga. Det har kommit lite större varianter dock, men de är bara en storlek större plastägg.

Påskdagen är den dag då familjer och vänner träffas och barnen går på äggjakt. Efter de där löjliga äggen alltså. I år trodde Liisa att jag hade glömt bort det och hon var bestört när hon trodde att hon plötsligt hade blivit för stor för "egg hunt". Jag fick lugna ned henne på påskaftonen när hon fick sitt "riktiga påskägg" att jakten går först på söndag. Trodde först att hon skulle glömma bort det. Men jag fick minsann stiga upp i ottan, rita den sedvanliga kartan och sedan gå ut i kylan och gömma de där f#/%%# äggen! Fick kolla in Dino bara, så att han inte skulle få för sig att kissa på dem. Äggen alltså.

Lyckan var ett faktum när Liisa vaknade på morgonen och hittade kartan! Sedan blev det äggjakt, äggmålning med Darlene och senare påskmiddag hos Bob och Darlene. Spana in får ni se:

Här ser ni den vackra kartan jag gjorde. Tog till och med lite jord och kletade in på pappret så att det skulle se ut som om påskharen verkligen hoppat på pappret. Smart va?

Här är Liisas teckning, som hon gjorde för att säkerställa påskharens ankomst

Japp, ett av äggen!

Kolla skörden!

 På kvällen var det alltså dags för att gå på påskmiddag hos våra finaste och käraste vänner, Bob och Darlene:

I det vackra vädret så var det en självklarhet att sitta ute före middagen!

Finaste och snällaste Bob!

Mor och dotter

Alla har en uppgift!

Far, mor och dotter

Christina visar upp Darlenes jacka från OS 1994 i LA där Darlene var en av journalisterna. DEN jackan skulle jag vilja ha!

Nä nu får ni inte se nåt mer!

Spring break

Jag har gjort något jag INTE trodde jag skulle göra. Någonsin. Jag har kastat mig utför ett stup. Ja kanske inte ett stup. Allt är ju relativt här i världen, men en svart backe är faktiskt lika med ett stup för mig. Nu snackar vi skidbacke och svårighetsgrader. Fattaru?

Jag har tidigare mesat mig nedför gröna backar för att jag har varit rädd för att ramla och skada mina knän. Knäna behöver jag till löpningen. Men i förra veckan fick jag ett av mina berömda hjärnblödningar och ville inte vara sämre än mina skidpolare och plötsligt upptäckte jag att jag var i den brantaste backen jag någonsin skådat. I alla fall så nära. Kroppskontakt liksom och endast ett par laggar som skiljde oss åt. Det var nog ingen vacker syn där jag liksom gleeeeeeeeed ned. Jonas tjatade om att carva! Karva mig hit och karva mig dit. Han kunde sköta sitt, tyckte jag. Ned kom jag!!!

Vi tillbringade alltså några dagar i Jay Peak i Vermont i år igen. Trots den långa vintern så drog vi till vintern igen. Och nej, vi är inte normala. Men vilken skön semester det var trots att en av våra vänner från Brooklyn, NY, var en minutiös planerare och styrde och ställde som om han var i rättssalen. Fick påminna honom om att inte befann sig på jobbet. Ja, han är distriktsåklagare...

Nu kör vi bilder.

Läget på stugan var inte så tokig. 

Ny skidutstyrsel?

Liisa och hennes skidkompis.

Vår vän fyllde år. Många år.

Inget fel på lungorna där inte!

Vi hade himmelens tur med vädret!

Tjejerna har åkt skidor hela dagen och avslutade dagen i vattenparken. Med miljoner andra.

Jonas nya stil. Någon som vill härma?

Så här såg Jonas ut varenda dag. Det här flinet är det sk åka-skidor-eller-fiska-flinet. Två favoritsysselsättningar.

En av våra middagar där barnen körde lekar. De hade kul i alla fall.

Hoppas alla mina miljoner läsare ha haft en fin påsk! Det har jag. Det kommer mer om påsken i ett annat inlägg.