Ett livstecken

Börjar med att tacka för ALLA gratulationer i förra inlägget!!! Tack, tack, tack!

Jorå, jag lever än. Kickin´ and alive!. Men herre-min-jiiizzzuss vad stressigt det har varit de här två senaste veckorna. Stressigt på ett positivt sätt. Gillar mitt nya jobb. Verkligen. Och vilket mottagande då!

Det har blivit lååååååånga dagar, för det är så mycket nytt att ta in. Inte kanske systemen, men produkter, de anställda, kunder, krav. You name it. Dessutom verkar alla vara släkt med alla. Öh? "Your niece?" - "Sister?" - "Cousin?" Ahhhhhhhhhh, säger jag bara utan att vrida om tungan alltför mycket, för då kan jag väl inte vrida tillbaka den sen.

Förutom jobbet så har helgerna varit packade. Knökfulla! Senaste helgen var det fotbollsmatch, teaterträning, plugg, fest gånger två och långpass på det. Trots festen i lördags med sen hemgång, ja så sent att värdparet informerade oss lite försiktigt att de tänkte gå och lägga sig, så sprang jag ändå mitt långpass på söndagmorgon. Ta tjuren vid hornen och bara "gör´t !

Festen var hos våra goda och härliga vänner Binzers som organiserar de bästa festerna  någonsin. Så avslappnat. Så trevligt. Så vilt. Ja alla ingredienser du kan tänka dig.

Home warming party hos våra fd grannar var betydligt lugnare, men minst lika trevlig. Och vad mat det var där då! För att inte snacka om deras nybyggda hus. Holy shit vad snyggt! Och ja, jag var något avundsjuk. Kanske inte på storleken, men allt det där moderna och fina, ni vet. Suck. One day Taina. One day.

Jag kör lite bilder.

Festen hos familjen B har kört igång!

Och så kör vi lilla grillen då rå.

Eller varför inte digga lite musik?

Vi kör tok istället! Typiskt oss.

Familjen B har inte ont om instrument precis.

En egen scen har väl alla?

Nu går vi över på den lite lugnare festen.

Åh vad jag saknar våra fd grannar!

Liisa tyckte vi kunde bygga ett hus bredvid deras hus. Tomten står tom...

Karen och Liisa bygger torn

Ja men hur svårt kan det vara att gissa var Herr Olsson håller hus? Vid grillen såklart. Mr R hade gått vilse i sitt eget hus...

Öppna ytor. 

Jo, vi åt också. Och allt hemlagat. Dumplings!!! Mums!

Snart blir det X-Factor och sedan sussa. Nu är jag klar med studierna för den här gången. Inväntar mitt certifikat bara. Wohoooo vad jag är bra!

Nytt kapitel

Mindre och mindre tid att tillbringa i bloggvärlden tyvärr. Ska snart vända blad. På måndag börjar jag ett nytt jobb. Nytt företag. Ett amerikanskt företag. Lämnar den stora trygga svenska koncernen efter drygt 22 år (med ett avbrott på knappt 2 år inom en annan stor koncern).

Igår hade jag lite känningar i bröstkorgen. Kändes tungt på ett sätt. Samtidigt som jag ser fram emot något nytt, spännande och utmanande. För en utmaning blir det! Nu gäller det att lära sig en del nya saker. Nya regelverk och hur det verkligen fungerar här i USA med vissa delar som jag jobbat med tidigare.

Det blir förändringar för Liisa också. Hon ska nu gå på "fritids" eller SEED (Simsbury Enrichment and Extended Day) från och med nästa vecka. Om hon är glad? Njae, sådär ska jag väl medge, men hon kommer nog in i det.

Att jobba inom ett amerikanskt företag blir att kliva in i en annan företagsatmosfär. En annan kultur. För det ÄR skillnad. Det här företaget är ett familjeföretag med anor från andra världskriget. Ägaren har valt att ha ett kontor kvar i byggnaden och tar gärna en rundvandring i tillverkningsdelen. Stolt som en tupp är han.

Jag kommer att ansvara för kvalitet, miljö, hälsa och säkerhet. Och det är inom flyg- och rymdindustrin, som är stort här i New England. Gäller att hålla tungan rätt i mun med andra ord. Inga felberäkningar här inte!

Nä nu har jag tusen saker på agendan. Ville bara dela med mig vad som är på gång och varför jag inte är så aktiv här. Om nu någon är intresserad alltså...HEPP!

Någon Annan

När det ska hända något är det lika bra att ta allt på en gång. Tycker visst Någon. Den där Någon som jag aldrig ser men som jag så många gånger har hört talats om. För det är ju alltid Någons fel när något händer. Ja men ni hör ju. När något händer.

Igår var det Jonas "riktiga" födelsedag. Festen hade vi avverkat ett par dagar innan. Nu var det arbetsdag och sedan en lugn middag, bara vi tre. Men före lugnet kom ju den där Någon och såg till att det hände lite saker. Precis när Fru Olsson ska göra sig klar, coola ned och sippa på ett glas innan middagen. Nä DÅ får vi en gasläcka igen. En stor sådan! Trodde ett tag att hela huset skulle explodera. Jag gillar inte det där med gas. I alla fall inte när det blir läckage.

Innan Jonas kom hem nämnde jag för honom att det luktade gas. Gas luktar inte. Go figure. Men det luktade gas. Ruttna ägg. Och gas. Före lukten hade vi ett par rörmokare här som varit och fipplat på regulatorn när de kopplade in nya ledningar. De hade nog fipplat lite för mycket och när man ringer dem så är det ju inte deras fel. Det är Någon Annan. Vem fan ÄR denna Någon Annan??

Det blir att ringa akutnumret till CNG, Connecticut Natural Gas, som skickar hit en gubbe och han stänger av tillförsel av gas. Har han grejer med sig för att byta ut det som ska bytas ut då? Givetvis INTE. De har stora vans men aldrig just den prylen. Vad fan HAR de i sina bilar då??

Återkommer imorgon. On hold. Säger gubbstrutten. Och här får jag sitta och vänta. I en evighet antagligen.

Som sagt, det var ju Jonas födelsedag och vi skulle ju ut. Göra oss fina och allt det där. Bord beställt, deodrant under armarna, mascara på ögonfransar och en gasgubbe som sprang omkring och yrde. Gaaah!

Vi kom iväg. Lämnade allt åt sitt öde och hoppades bara på att ingen skulle stå och röka vid huset.

Middagen blev hur bra som helst. Jonas fick sin andra present för dagen. Om han blev glad? Tacka fan för det! Det blev en resa till Patagonien för honom. Det ni!

Jag vet! Jonas ser jätteallvarlig ut. Vet inte om han tror att man måste se ut så där när man klivit över.

Ingen proffsbild precis, men det var gott med lite bubbel.

Min tallrik. Som såg nästan likadan ut efter att jag var klar. Så gott men också så mättande.

Här får han presenten och läser noga...

En resa till Patagonien för att fiska! Nä, jag ska inte med. Phew.

Hahahaha, skulle ta en fin familjebild, men som vanligt pladdrar Herr Olsson med Någon Annan. Som också tycktes vara där. Hen finns alltså överallt!

Tiden flyger iväg och vissa fyller ju år!

Hinner knappt gå på toa. Ja, ni vet hur det känns? Senaste tiden har varit rent ut sagt crazy!  Men så är det väl ibland. Det kallas för livet helt enkelt. Eller att leva kanske det heter.

Sedan jag skrev sist, har skolan dragit igång för Liisa. Äntligen säger jag. Och välkommen säger jag till alla rutiner. Just love them. För övrigt kan jag meddela att en fest har hållits här hemma. En fest som jag planerat själv och hållit hemlig för Jonas. För idag, just idag, fyller han tadaaaaaaaaa 50 år!!!

Fick med ballongen men inte fiskegubben som jag hade konstruerat!!!

Jag vet, man skulle kunna tro det var ett barnkalas. Men han gillar ju att fiska.

Syns det att det var fisketema?

Här har Jonas precis kommit hem från en fisketur och blev något överraskad!

Den här ungen var och alltid är efterlyst. För sina hyss om inte annat.

Även vuxna ville fiska. Spana in fiskespöet som jag "tillverkade i all brådrask när jag märkte att jag inte hade ordnat ett tidigare.

Vissa tog det här på fullaste allvar!

Om ni funderar så är detta senaste modet hos mig. Fiskeväst!

Nu har jag inte tid att sitta här. Skola, jobb och annat kul väntar! Hepp!

Javissja.

GRATTIS JONAS!!!!