tisdag 14 september 2021

Funderingar över framtiden

Som jag skrev tidigare har ju loppet om att söka till universitet startat. För Liisa alltså. Och då kommer ju frågan om vad vi ska hitta på. Stanna kvar i Simpan? Flytta? Jobba till 65? 

Många som vi känner och som blivit "empty nesters" flyttar till något mindre, hittar på något nytt och byter karriär, och en del stannar och fortsätter med det de har gjort de senaste åren. Jag tycker detta är svårt.

Flytta tillbaka till Sverige finns inte i planerna nu, men visst saknar jag att vara nära Albert, Isabella och barnbarnen samt pappa såklart. Pandemi-helvetet har ju inte gjort det smidigt heller. Å andra sidan vill vi inte vara alltför långt ifrån Liisa. Hon är ju yngst. 

Jobbet då? Jo då, det rullar på. Men jag jobbar alldeles förr långa dagar och det blir liksom aldrig lugnare. Snarare tvärtom. Vi har verkligen drabbats hårt inom flygindustrin med mycket neddragningar och de som är kvar har fått dra tunga lass. Ska jag hålla på så här till 65? Orkar hjärtat och hjärnan? 

I mina lediga stunder reflekterar jag mycket över livet. Dödstädar, småplanerar och drömmer. Inget har ramlat på plats än. Känns som om vi ska igenom den här turbulensen med Liisa först. 

De jag saknar just nu...

Albert (i Göteborg i augusti)

Isabella med barnen (Maximilian på denna bild)

Lilla pappsen vars 80-års dag jag så hade velat fira tillsammans med honom


3 kommentarer:

Malin sa...

Svåra beslut. Hon kan förstås välja en skola långt bort. Tacksam för att min valde community college den här terminen men planerar att byta till våren. Dock inte mer än 2-3 h bort tackochlov. Lagom för oss.
En sån spännande tid ändå. Har tyckt det var kul att besöka skolor med honom (som tur var kollade vi flera innan pandemin. På min tid var det en katalog med några rader, nu är man en kund. Det som slog mig mest var att nästan ingen ställde frågor under dessa guidningar. Utom jag...Då fick man ju reda på en massa saker plötsligt. Lycka till Liisa!

Äventyret framtiden sa...

Avstånd är svåra. Man vill vara där man är och också där de kära är.
Splittrad blir man. Vi har flyttat till Madeira och har barn och barnbarn i Sverige. Men de bor nära Arlanda så....Ja, det sätter sig. En sak i taget och för er del är det Liisa, den yngsta som avgör hur den närmaste framtiden blir. Lycka till Taina!

Taina sa...

Malin
Det finns massor av virtual tours nu så vi väljer nog det i första hand.

Pettas
Madeira? Men så cooooolt! Tack för lyckönskningarna och lycka till ni med.