Här och nu

 Just nu befinner jag mig i vårt Paradis. Har jobbat "hemifrån" som det heter nuförtiden. Ibland undrar jag hur det ska gå med alla kontor som ligger öde. Företag kommer att ändra synen på det här med att jobba "remotely". Jag får MYCKET mera gjort genom att sitta hemma även om det vissa dagar kan bli tråkigt. För jag gör INGET annat än jobbar. 

I alla fall så börjar hösten göra sitt antågande. Inte för att det är kallt, men löven börjar skifta i färg här i upstate NY. Och det är så himla fint! Idag ska jag njuta av den varma höstdagen tillsammans med Dino. Det är bara han och jag här och det går ingen nöd på oss inte. Ska sätta mig i kanoten och nu tror väl alla mina miljoner läsare att jag ska glida omkring och bara njuta. Men så blir det inte! Vi har en jävla massa vass och skit som ska rensas vid strandremsan! Kan inte gå i för det är lite geggigt på botten och om man inte håller efter så sjunker skiten ned till botten och bildar sk "muck". Min raka som jag beställde har inte kommit än så jag måste göra mig ett ärende hit upp igen innan vi stänger igen för vintern. Ska både raka botten och lägga i "muck removal"-tabletter. 

Känns lite vemodigt att stänga igen huset snart men som tur är så älskar jag ju hösten i New England. Kanske, kanske blir det en tripp till Sverige i höst! Har tittat på biljetter och kollat lite hur andra betett sig på resor till Sverige. Det verkar ju inte vara någon big deal. Lite glest på flygplatser och flygplanet, och DET har jag verkligen ingenting emot. Har liiiiite svårt att tänka mig att sitta med mask hela vägen dock. 

Vi avslutar med lite bilder från Paradiset. (Hatar förresten nya blogger, speciellt när bilder ska omdirigeras!)

Första kvällen blir det alltid lite mys vid brasan

Sitter gärna också på övre våningen och myser

En liten fyr hos en av grannarna

Vår fina postlåda

In the neighbor hood

Akta er nu!

 Nu har det hänt. Liisa har tagit körkort! Efter drygt ett halvår med sk "permit" så var hon nu färdig att köra upp. Jag var nog mer nervös än vad hon var trots att vi kört så mycket med henne. Vi har övat på att parkera, gör "k-turns", kört i miljoner korsningar med stopp-skyltar eller trafikljus, och på motorvägar med hjärtat i halsgropen. 

I tisdags var det alltså dags och vi möttes av andra ungdomar som också väntade på att få köra upp. Alla föräldrar var i samma tillstånd som jag. I chock. Vart tog tiden vägen egentligen?  Nyss vandrade vi in med dem, då tandlösa, till Kindergarten. 

En pappa satt och filmade sin son när det var hans tur. Tyvärr så fick den filmsnutten inget bra slut. När sonen klev ut ur bilen syntes det i ögonen att hans uppkörning inte gått bra. Stackaren. Så när det var Liisas tur höll jag faktiskt på att göra ned mig. Men när HON klev ut ur bilen så lyste ögonen ikapp med solen. Phew! En milstolpe här i livet. Sedan dess har hon varit ute och kört massor nu. Alldeles själv. Vilken frihet.

På tal om Liisa så går hon igenom en ny fas. Hon hatar när jag säger det, men jag ser det som en fas. Rummet skulle genomgå en förvandling. Det är fjärde gången sedan vi flyttade in i detta hus (2012). Inga större förändringar förutom lite färg, nya kuddar, filt och matta. Den här gången fick hon måla själv. Har man körkort ska man väl kunna måla, eller hur?

Förutom allt som händer här i Amerikatt, så skickade sonen bilder från sin semester i Santorini med flickvännen...ja, jag är lite avundsjuk. 

Japp, de skulle ha mask på sig under uppkörningen

Ett körkort ska firas med middag med bästa vännen

Svart och vitt. Kolla tavlan ovanför skrivbordet. Den har Liisa målat själv.

Hon ville byta säng men den här får duga trots "flickigheten"

Och så en bild från sonen med sin fina flickvän.

The new normal

 Men hur många gånger hör man inte det? "The new normal". Jag befattar mig INTE med det uttrycket! Vad fan ska det betyda egentligen? 

Skolorna har kommit igång. Och ja, det ska bäras mask, både av elever, lärare och annan "staff people". Gilla läget eller inte, men så är det. Finns massor av kreativa masker där ute! Liisa har fått ett gäng roliga som jag ska fota nån dag. 

I alla fall så är det hybridmodell i Liisas skola. Ibland distansundervisning och ibland i skolan. Själv tycker Liisa det är supertråkigt i själva skolan. Klasserna små, lärarna verkar obekväma och korridorerna är tysta och lite zombie-aktiga. Det här med att det är bra för att de ska socialisera är ju inte riktigt sant. De ser inte varandras ansikten, de får inte stå nära varandra och eftersom hälften är hemma när den andra hälften är i skolan så träffar de inte alla sina vänner som de i vanliga fall skulle ha gjort. Det blir liksom antiklimax av det hela. Det här med half-half är ingen bra modell precis. Barnen är besvikna.

En annan som börjat i "skolan", eller rättare sagt dagis, är lille Maximilian! Inte nog med det, han har ju fyllt ett år!!!! Eftersom den här jävla pandemin satte stopp för en resa för min del, så fick jag fira honom via mobilen istället. Jag vet, det finns de som reser i alla fall, men jag tycker det verkar lite krångligt med The new normal och sitta med mask på flyget och allt annat jadajada. Åker när det lugnat ned sig.

Och vet ni vad? Vi var ute och åt på en restaurang! Kom knappt ihåg hur man beter sig för det är en hel evighet sedan jag satt på en restaurang. Underbart var det i alla fall. Vi firade Jonas födelsedag och bara njöt!

Långhelg här i Amerikatt. Jonas har dragit upp till Paradiset för att lämna av en av båtarna. Liisa och jag skrotar här hemma. Blir en sväng till IKEA, träna, fixa god middag och se nån bra film.

Fina Maximilian

Tänk att hon nu är junior, dvs 11an

Grattis gubben

Fin bild...hugger varandra med kniv?