Skidtävlingar och lite julbabbel

Skidsäsongen har kommit igång på riktigt nu. Träningen är ju annars året runt med egen träning hemma samt barmarksträning med Race Teamet. På riktigt innebär att det finns snö under fötterna. Eller skidorna. Som ni fattar så handlar ju detta inte om mig utan om Liisa såklart. Jag? Jag är en fara, inte bara för mig själv men för andra i backen. Akta i backen för finska attacken!

Tyvärr har Liisa fått gå upp i 19-års gruppen nu. Hon fyllde precis 16 men på "fel sida" av året. Det är tufft. Men hon åker inte för att vara med i OS utan för att ha kul och bli en sjuhelsikes skidåkare!

Helgens skidtävling som jag nämnde i förra inlägget (jag är inte senil för DET kommer jag ihåg) var special slalom och det är inte Liisas starkaste gren. Hon är bättre i storslalom. Och det är tävling på söndag igen. Samma knöl som på nyårsaftonen, dvs inte nästgårds. Det där med knöl är väl inte riktigt sant för det är tamejfan mer än en knöl. Det är en fallhöjd på strax under 400 m. Vertikalt alltså! Högre än Eiffeltornet. Sug på den ni! Speciellt innan ni åker utför.

I all fall så blir det himla trångt och högljutt inne i skidlodgen när alla ungar (och mitt barn) är inne före tävlingen och mellan åken. Det gäller att vara försiktig då du korsar bland hjälmar och pjäxor (som du inte vill bli trampad av).

Men ibland lyser solen även inne i lodgen! På nyårsaftonen kom nämligen en pappa till en av de tävlande till vårt bord. Han är också svensk. Så som Jonas, ni vet ju vid det här laget att jag är PURfinne med ett svenskt pass.

Denna pappa, som heter Peter, har startat ett eget destilleri, kolla länken, Silver Bear. Han hade dessutom med sig tre flaskor därifrån och av någon konstig anledning så flög en av korkarna av. Bara så där. Kanske med lite hjälp av någons näve. Men då var vi ju tvungna att titta ner i flaskan för att granska innehållet och när vi väl gjorde det så kände vi en trevlig doft. Alkohol. Men för att vara säker på att det verkligen var så, hämtades tre små muggar. Typ sådana som man har ketchup i. Det här var ju ingen high end restaurang precis. Tre munnar smakade av innehållet. Och WOW sa vi i munnen på varandra för oj så rund och mild den var. Jag är INTE proffs på papper. Jag är finne och vi är födda med en speciell gen. Alkogenen.

Peter var så givmild och skickade med oss hem dessa tre flaskor. Bara så där. När han var hungrig matade vi honom med medhavd gravad lax. Tjänster och gentjänster.

Som sagt var, julen ÄR över och jag VILL inte plocka undan julen. I alla fall inte granen och ljusstakarna. Det sägs ju också att julbelysning är bra för mentala hälsan. Tacka fan för det för vem vill sitta i ett mörker liksom?

Jag har faktiskt dragit runt med tomtar och annat diverse löst. De närmar sig vinden, sakta men säkert. Jag tror att de också känner på sig att snart ska de ner "i mörkret". Stackrarna. Jag lider med dem.

Men nu blir det till att sörva Liisa som är hemma och sjuk idag. Mätte tempen på henne imorse när hon sa att hon kände sig dålig och jag körde mitt vanliga; "Äh, ryck upp dig och drick vatten!". Sedan hämtade jag termometern för att bevisa att jag hade rätt. Eller inte. Den visade nämligen 38.9.

På tal om termometer så är de ju så fiffiga nuförtiden. Minns de där som man fick "stoppa upp" där bak. Tur att den eran är förbi och prisa teknologin! Den vi har nu lägger man bara lätt på pannan och så ger den ett resultat på sekunden.

Så här ser det ut i vår källare, men det saknas typ tre par skidor som redan ligger i bilen.

Ni ser ju! 

Tacka vet jag Peter som livade upp stämningen ett tag.

Kolla flaskorna till höger. De är från Silver Bear! Släng dig i väggen Glögg!

Ja nu börjar de den långa vandringen till vinden.

Papiljotterna dras på nästa jul.

Så här ser man ut när man upptäcker att gästerna är snart här!

Och den där Fake Christmas Tree är verkligen en fake Fake Tree!!!