söndag 26 januari 2014

Bloggträff

Sitter här och slänger ett öga på Grammygalan och visst är det väl häftigt när Paul McCartney spelar en trudelutt. Men vet ni vad jag tycker är ännu häftigare? Jo att få ta tåget ned till NYC för att träffa de sk eastcoastbloggerskona! Sist vi sågs är för ett par år sedan och denna gång var skaran något mindre men ack så naggande go. Att få tillbringa några timmar med dessa flickor, JA FLICKOR, är ju bara så kul och mysigt. Vi har ju något gemensamt och det KÄNNS. Who cares att vi inte är exakt lika gamla eller att vi lever samma typ av liv. Men på något sätt dras vi till varandra som svennar/finnar som hamnat i "det stora landet" av olika anledningar. Och så bloggar vi ju förstås. Annars hade vi knappt känt till varandra.

Tack Annika, KalasLotta, Grringo och CharmigtsaCharlie!

Vår fina proffsbloggare Annika!



Inte en lugn stund

15 eller?


Ska vi upp eller

Eller bara hoppa?


En liten Bellini med fina Charmigt sa Charlie på Cipriani



lördag 11 januari 2014

Nytt år då rå


Hur gick det till att vi nu plötsligt är inne i 2014? Och hur gick det till att det är veckor sedan jag bloggade sist? Tiden liksom flyyyyger iväg och jag känner mig som en mänsklig raket med armarna längs med kroppen där jag drar fram. Att jobba mer än heltid, som vi båda gör och sedan ha Liisas aktiviteter, våra aktiviteter, en hund, ett hus, bilar och tid för varandra och andra är ett gigantiskt pusslande. Varje dag. Men av någon anledning går det.

Idag lördag valde jag att stanna hemma från skidåkningen. Liisas skidåkning i Butternut tar annars upp hela vår helg, lördagar som söndagar. Från tidig morgon till kvällen. Och JAG har också åkt skidor. Det är ingen vacker syn, det kan jag lova er. Jonas har av förklarliga skäl inte åkt men han räknar med att kunna stoppa i foten i pjäxorna nästa helg för då har det gått 6 veckor sedan han bröt benet. Hahahahaha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men han är själv övertygad om att det ska gå. Själv ser jag framför mig att vi åker till närmaste brandstation efteråt för att skära loss hans fot från pjäxan...

Albert kom. Och gick. DET var svårt. Tungt. Tycker INTE om avsked och jag var så stark och visade inga tårar när jag tog avsked från honom. Men sen kom de. Tårarna. Och de ville aldrig ta slut. Det är som luften går ur den när barnen åker.

Nu tar jag och visar lite random bilder från december, då även Liisas födelsedag firades.

Det blev bowling på kalaset i år igen.

Nope, jag har inte gjort tårtan. Liisa valde rosor istället för ballonger. Fyllde hon 80?

En del av klasskompisarna!
Albert gjorde dumplings en dag

Pyssligt värre

Han är en klippa i köket, min Albert.
Lite Wii U spel på gång.
Besök till Hammonasset.
Nyåret skulle firas och pga Jonas fot blev det lite ändringar på firandet.

Våra käraste vänner Bob och Darlene, som är en del av vår familj.

Behöver jag säga nåt?

Bubbel i gammaldags champagneglas. Då slipper jag bryta nacken av mig.



Promenader och geocaching stod också på agendan.


Snön kom tillbaka!

Dino tvekar lite.
Så har vi sysslat med skidåkning nästan varenda dag under ledigheten.

Snart börjar tävlingarna!!!

Hon älskar sin nya hjälm.


Snart slänger han kryckorna åt fanders. Ja, de har inte använts så flitigt den senaste tiden och det var inte vad ortopeden ville  höra!
Nä nu blir det gymmet och Zumbaaaaaaaa!